H-lady's plats

…mamma är jag alltid men just idag något mer.

Min underbara, starka, lilla dotter får nu framföra bil på väg, ensam. Inte nog med att hon klarade det idag  hon klarade även av att vara tyst. Bara det är en stor bedrift…
Cyberrymden är bra när man bor långt ifrån varandra, genom den rusar nu massor, massor av stora, varma grattiskramar till min underbara dotter.

Denna, härligt skrivande dam, hade ett inlägg om en dialekt i “Ring så spelar vi”. Jag blev lite glad när jag hörde herrn, var ju inte så långt från mina nuvarande bopålar, hon tyckte inte om just denna dialekt. För mig är skånskan bland de svåraste att tycka om…..
Så på söndagsmorgonen lyssnade jag på ett av mina favoritprogram (förutom MNK) och börjar fnissa hejdlöst, katten tittar och konstaterar att nu ÄR hon helt tokig.  För vad för dialekt pratar de i Mifforadio om inte skånska. Ja jag vet det heter Malmöitiska.
Min dialekt är en osalig blandning av Stockholmska, Hälsingska, rikssvenska(?) och nu smyger dalmålet sakta, sakta in med enstaka ord.

Nu vet jag att det är vår på riktigt…. All snö borta, t o m på de ställen där det snudd på alltid är skugga. Snödroppar, vitsippor och nå´ blå blomma (inte blåsippa) finns överallt i min mossmatta.  Ett otroligt kvittrande av en massa fåglar jag inte har en aning om vilka det är…än. Och bönderna kör ut koskit på täkterna.

Armen läker men inte som jag vill…kraftlös, ovig (värre än förr), delvis avdomnad och ont om jag gör det minsta lilla “fel”. Blir så trött, det är i alla fall snart 8 veckor sedan den blev trasig. Jag måste rensa hängrännor, klippa lite i de vildvuxna buskarna. Allt går ju såååå långsamt med en hand. Och nej… klättrar inte upp o rensar med en o en halv hand. Så tuff är inte ens jag.

Va´rädd om er alla okända och kända människor!